Tittar man på Östergötland som landskap är på många sätt ett Sverige i miniatyr med flera olika landskapstyper. I norr är det en skogsbygd som är en utlöpare från Bergslagen och i söder är det också skogsbygd men som en utlöpare från småländska höglandet. I landskapets mitt finns den bördiga östgötaslätten som begränsas av Vättern på västra sidan och i den östra delen av landskapet finns östgötaskärgården.
Östgötaslätten hade förvisso många välbärgade bönder men området var inte så avgränsat och isolerat. Där finns också många slott, herrgårdar och större bondgårdar. Därför är främst i norra och södra skogsbygderna som det finns folkdräkter bevarade och i viss mån även i skärgården. Idag ska vi koncentrera oss på den södra delen av Östergötland och norra Småland, Kinda, Ydre, Svinhult, Asby, N Vedbo och Nykil.
De södra skogsbygderna har mycket gemensamt med de småländska gränsbygderna. Södra Östergötland och Norra Småland har kulturellt mycket gemensamt. Fram till början av 1600-talet tillhörde Kinda och Ydre Härad Småland. Här finns spår av ett likartat dräktskick på ömse sidor om landskapsgränsen.
Ur Ulla Centergrans avhandling Bygdedräkter, bruk och brukare.
I slutet av 1800-talet drog nationalromantiken fram över Europa och det blev modernt inom överklassen att klä sig i ”nationaldräkt”. Vid samma tid bildades de första folkdanslagen och de använde dräkterna som scenkostymer. Så småningom spreds intresset för folkdans även till andra samhällsklasser och det blev självklart att man skulle bära ”nationaldräkt”. Kring sekelskiftet 1800/1900 bildades hembygds- och hemslöjdsföreningar som också hade dräkten på sitt program. Landets första hembygdsförening bildades 1905 i Mora.
1880 bildades Sveriges första folkdanslag Philochoros av en grupp Uppsalastudenter. Folkdräkterna blev nu högtidsdräkter för överklassens folkdansande ungdomar. Det bildades flera privata folkdansklubbar men de hade ingen koppling till våra folkrörelser.
1891 öppnade Skansen och dess grundare Artur Hazelius bildade föreningen Folkdansens vänner 1893. På Nääs utanför Alingsås ordnades varje sommar kurser inriktade på folklek och folkdans. Den första kursen hölls 1895 och det var här som grunden lades till den egentliga folkdansrörelsen.
Riksorganisationen Svenska Folkdansringen bildades 1920. Ganska snart bytte man namn till Svenska Ungdomsringen för bygdekultur men sedan 2005-01-01 heter riksorganisationen återigen Svenska Folkdansringen. I oktober 1922 bildades Östergötland-Smålands hembygdsring av 14 föreningar som hade folkdans på sitt program och som ville tillhöra Svenska folkdansringen.
JUF Jordbrukarungdomens förbund var ett opolitiskt förbund för unga som ville förkovra sig i olika ämnen. Riksförbundet bildade 1918 och i Östergötland bildades ett länsförbund 1921. De första avdelningarna bildades i Hyckling, Kisa, Normlösa och Fornåsa.
I början av 1920-talet bildades Kisa V Eneby JUF och de startade också ett folkdanslag. Flickorna skaffade Skedevidräkter medan pojkarna använde den manliga Ydredräkten. Det berättas att en av flickorna provade sin nysydda dräkt så att hennes mormor eller farmor fick se den. Hon skulle då ha sagt att om hon skulle ha ”den gamle sörtens klär” skulle de inte se ut så där för så var de inte förr i trakten här. Det var ett första tecken på att det funnits en Kindadräkt. Det ena gav det andra och både dräktdelar och information om Kindadräkten samlades in. För mycket av arbetet svarade Allan Mannerberg och C G Lindqvist. Idag finns både en manlig och en kvinnlig rekonstruerad dräkt från Kinda.
Bilder på kvinnlig Kindadräkt.
Tröja av grön vadmal
Den kvinnliga dräkten från forts fr nedan
Svinhult i Ydre härad kommer från allmogemiljö men skulle lika gärna ha burits av borgerskapet. Kjol och kofta i samma tyg blev allmänt i borgerlig miljö i slutet av 1700-talet. En förlaga till Svinhultsdräkten finns på Nordiska Museet.
En rekonstruerad Ydredräkt togs fram i början av 1960-talet av damer i Österbymo och Ydre. Flera dräktdelar finns bevarade både på Nordiska Museet och i privat ägo i Ydre. I litteraturen sägs att den har flera likheter med Kinda dräkten. Redan 1945 skriver Sven Kindestam att det finns en del uppteckningar gjorda om Ydredräkten.
Kvinnodräkten från Norra Vedbo är en komponerad dräkt. År 1947 började Tranås hembygds gille att forska efter gamla dräktdelar i samarbete med Julia Fredricsson i syfte att få fram en dräkt från Norra Vedbo härad. När dräkten sedan komponerades gick man bland annat efter V C Gyllenskiölds akvareller. Hemslöjden började sälja material till dräkten 1948-49. Den manliga dräkten är sammanställd efter V C Gyllenskiölds akvareller föreställande Vireda sockendräkt 1820.
Nykils hembygdsförening bildades 1977 med Åke Ragnar som förste ordförande. Ett Nykilstyg togs fram efter forskning av Barbro Ragnar. Det fick till följd att det att det bildades en grupp för att komponera en sockendräkt. Gruppen tog hjälp av Lasse Vävare för att få fram rätt färger på Nykilstyget. Vid årsmötet 1981 presenterades dräkten första gången och efter idogt arbete presenterades även en herrväst som komplement till dräkterna. Guldsmeden Viola Arvidsson arbetade fram dräktens halssmycke.
Bilder på kvinnlig Kindadräkt.
Tröja av grön vadmal
Kjol av halvylle, längdrandig i två färger vanligen brunt och grönt.
Huvudklädet som bars utanpå bindmössan var i blått ylle, broderat med silke och ullgarn i vackra färger.
Till dagligdräkten användes långrandigt förkläde, vintertid i ylle och sommartid i bomull. Till kyrkdräkten bars vitt förkläde med bred fåll nedtill. Det användes vid sorg och ju bredare fåll desto djupare fåll.
Halsklädet var av bomull och vävt i rutigt mönster i rött och blått eller gult och brunt till dagligdräkten och i vit bomull till kyrkdräkten.
Huvudduken var i vit bomull med broderier, i färg till dagligdräkten och i vitt till kyrkdräkten. Hela duken kunde vara broderad men mönstret delat på diagonalen så att man kunde vika fram den sida man ville ha just då.
Överdelen var kortärmad men vintertid användes ärmförlängare.
En modernare bild på den kvinnliga Kindadräkten hämtad från hemslöjdens hemsida.
Bilder på den manliga Kindadräkten
Byxor av naturfärgat sämskgarvat skinn, vanligen bockskinn.
Väst i randigt halvylletyg med bakstycke av oblekt linnetyg.
Långrock i blått eller svart vadmal, sommartid i oblekt linne.
Som alternativ kan en kort jacka i blå vadmal.
Knälångt förskinn gjort i kalvskinn med mockasidan utåt.
Hatt var en vanlig huvudbonad men även en röd toppluva användes.
Oftast vita strumpor men finns även mönsterstickade i rött och svart. Ingen bild här men i häftet.
Mansdräkten från Ydre finns på Nordiska Museet. Tecknad bild.
Den har lämnats in från Asby som en helhet trots att den består av frack och knäbyxor. Frack var inget vanligt bondeplagg och i borgerlig miljö hade man inte knäbyxor. Västen är av köpetyg av bomull med silkestrådar i rutmönstret. Men även en väst i randigt helylletyg används. Dräkten är ett exempel på att befolkningen har följt det borgerliga modets utveckling.
Bilder på manliga Ydredräkten
Fracken är i blå vadmal.
Byxorna är i svart eller blå vadmal. De har smal lucka ett tecken på att de är av äldre typ.
Den här västen är i randigt helylle i svart, grönt och rött.
Bakstycket är av oblekt linne.
Bilder på Svinhultsdräkten.
Tröjan och kjolen är i samma bomullstyg.
Förklädet är också i bomull och randigt i rött. Blått och vitt på rosa botten.
Halsklädet är ett kvadratiskt rutigt bomullstyg i rött, blått och vitt.
Som huvudbonad används antingen en bindmössa, oftast röd, eller en halmhatt även kallad bahytt. Men halmhatten var ovanlig som bondeplagg före 1800-talets slut.
Bilder på kvinnliga Ydredräkten
Livstycke av grönt ylle som snörs med gult sämskskinnsband.
Kjol i samma randiga ylletyg som den manliga västen.
Förkläde till dagligdräkten i bomull med ränder på tvären.
Till kyrkdräkten var förklädet helt vitt. På vintern användes randigt ylleförkläde med mörkblå bottenfärg.
Särk av bomull eller linne, ofta med kort ärm och ärmförlängare.
Axelschalen som var i röd, blå och vitrutig bomull vävdes i tuskaft.
Som huvudbonad till dagligdräkten användes en vit huvudduk med kulörta broderier. Till kyrkdräkten var huvudduken vit med vita broderier. Bindmössa av en vanlig typ användes.
Dräktparad hos Folkungagillet i Landeryd 21 mars 2011 - illustrerad med Folkungagillets bilder.
