Folkdräkter i norra Östergötland

 Östergötland är på många sätt ett Sverige i miniatyr med flera olika landskapstyper. I norr är det en skogsbygd som är en utlöpare från Bergslagen och i söder är det också skogsbygd men som en utlöpare från småländska höglandet. I landskapets mitt finns den bördiga Östgöta-slätten som begränsas av Vättern på västra sidan och i den östra delen av landskapet finns östgötaskärgården.

 Det är främst i norra och södra skogsbygderna som det finns folkdräkter bevarade och i viss mån även i skärgården. Idag ska vi koncentrera oss på den norra delen av Östergötland, Bjälbo, Skedevi, Vånga, Risinge, Gryt, Vikbolandet och Vreta kloster.

 I den norra skogsbygden har bergshanteringen medeltida anor och på 1600-talet växte bruken fram. Här har ålderdomliga sedvänjor levt kvar länge. Dräktskicket i Vånga är ett exempel på det.

 Omkring 1910 - 1930 gjordes en del försök att skapa en typiskt östgötsk historia. Det var Anton Ridderstad som stod bakom Östergötlands fornminnesförening, Linköpings museum och Östergötlands konstförening. Henric Westman på Valla var en stor donator som bl.a. finansierade arkeologiska utgrävningar i Vreta kloster och i Alvastra. Han gav också ut en serie böcker med beskrivningar över Östergötland. Landshövdingens fru Alice Trolle återupptäckte Heliga Birgitta och Östgötadräkten. Det blev en Skedevidräkt även om det påstås att man hellre hade velat ha en Vreta klosterdräkt eftersom den skulle ha passat bättre in i mönstret.

 Östergötland är ett bördigt slättland och en gammal jordbruksbygd. Där herrgårdarna dominerade växte det aldrig fram ett särpräglat folkligt dräktskick. Men vi ska ändå börja på slätten där Bjälbo ligger.

 Bjälbodräkten kallas också Vadstenadräkten eftersom det var en dam i Vadstena som sydde de första dräkterna 1913. Det skedde i samband med att kvinnorna i Östergötland reste en minnessten över Birger Jarl vid Bjälbo kyrka samma år. Birger Jarl verkade för kvinnans rätt till arv och kvinnofriden.

Alice Trolle tyckte inte om Bjälbodräkten och man ville istället ha en dräkt från Vreta kloster som ligger centralt i Östergötland och också är förknippad med Östergötlands historia.

 Det blev ingen Vreta klosterdräkt, förmodligen för att det inte finns några bevarade plagg. Bengt Cnattingius har intervjuat skräddare Pettersson och enligt honom skulle det ha funnits en dräkt i Vreta kloster. Intervjun nedtecknades 1927. På sin 100-årsdag 1926 lärde han känna Alice Trolle. En grupp i Vreta klosters hembygdsförening har konstruerat en Vreta kloster-dräkt som presenterades på 1990-talet.

 Den kvinnliga Skedevidräkten lanserades som östgötadräkt av landshövdingskan Alice Trolle. Hon var starkt engagerad i föreningen Östergötlands barn och vid deras möten bar kvinnorna alltid Östgötadräkten. Dräkten blev nästan som en uniform för östgötakvinnorna och speciellt adelsdamerna ville ha den.

Östgöta Nation i Uppsala anordnade en kulturell hembygdsvecka i Finspång i juni 1921. Landshövding Eric Trolle med fru var inbjudna. Det skulle bli en hemslöjdsutställning och en östgötsk konstutställning

 Alice Trolle skriver i sina memoarer att hon hade kommit överens med några av sina vänner att bära östgötadräkten under hembygdsveckans samtliga dagar som en hyllning till hembygden. Hon ville få den gamla folkdräkten från Skedevi till heders igen, då det var bortlagt att bära folkdräkt här i östgötabygden.

 I början av 1900-talet var Alice Trolle i Mora och träffade Anders Zorn på Gesundaberget, troligen i samband med spelmanstävlingen 1906. Det var då hon såg Skedevidräkten och föll för den. Hon ville att den skulle bli mera känd i Östergötland och lät en skräddare sy henne en dräkt efter de gamla förlagor som fanns i Nordiska museet.

 I Skedevi som ligger i norra Östergötland bars särpräglade dräkter ännu vid 1800-talets mitt. Skedevi är grannsocken till Vingåker i Sörmland som är ett av Sveriges märkligaste dräktområden.

 I senare tid har man gått tillbaka och dokumenterat flera av de plagg som finns bevarade. Det har gjort att det nu finns flera olika varianter av dräkter från Skedevi som t.ex. sommardräkt och vinterdräkt. Det finns också en manlig dräkt från Skedevi framtagen men den är komponerad. Den finns beskriven men inga plagg är bevarade.

 Vånga manlig dräkt går tillbaka på dräktplagg som finns bevarade både på Nordiska Museet och Östergötlands Museum. Vita holkbyxor användes redan på 600- 700-talen. De finns även i Mora och ju längre holkar ju rikare var man. Väst med smalrandigt tyg är typiskt för 1800-talets förra del. Dräkten användes av manliga dansare i folkdanslagen tillsammans med kvinnliga Skedevidräkten. Idag finns dräkten i många varianter då det finns bevarade plagg att utgå ifrån.

Den kvinnliga Vångadräkten rekonstruerades på 1920-talet och den invigdes 1929 då ett 40-tal damer visade upp sin dräkt i kyrkan. I senare tid har man dokumenterat flera kvinnliga plagg från Vånga varför man kan se flera varianter av dräkten idag.

 Även i den östgötska skärgården finns det i viss mån en bevarad dräkttradition. Grevinnan Louise Montgomery var engagerad i Östergötland Holavedens distrikt av Svenska Ungdomsringen och kvinnodräkten från Gryt eller skärgårdsdräkten togs fram i början av 1920-talet. Den har senare återupptagits av S:t Anna Hembygdsförening.

 Vikbolandsdräkten togs fram på 1980-talet av Bibbi Holmqvist. Det är en modern dräkt helt i bomull och färgerna symboliserar naturen. Smycket kommer från en åker i Häradshammar och Per Rosenqvist har gjort kopiorna.

Dräktparad hos Folkungagillet i Landeryd 23 nov 2009 - illustrerad med mannekänger